Varför skall man älska den man ändå aldrig får,
varför tändes i mitt hjärta kärlek vid så unga år.
Varför skulle vi väl mötas,
varför korsar du min stig,
ödet förde oss tillsammans,
säg mig varför träffade jag dig.

Jag har kämpat jag har lidit smärtans bistra kval för dig,
men du kan väl inte hjälpa att du inte älskar mig.
Jag skall älska dig för evigt,
dig för evigt hålla kär,
älska blott och tåligt lida,
fast jag nu förskjuten är.

Trots att hjärtat skall förblöda, inget hindra kan dess kval,
endast döden kan oss lösa ifrån denna jämmerns dal.
Den som älskat aldrig glömmer,
den som glömt ej älskat har,
den som älskade och glömde,
visste ej vad kärlek var.

Karin boye sägs skrivit denna men ingen som riktigt  vet, otroligt vacker dock.

Jag hoppas du inte alls har det bra.
Jag hoppas du ligger vaken som jag
och känner dig lustigt glad och rörd
och yr och ängslig och mycket störd.

Och rätt som det är, så får du brått
att lägga dig rätt för att sova gott.
Jag hoppas det dröjer en liten stund...
Jag hoppas du inte får en blund!

Karin Boye